Aspargus

Aspargus - eller sparris som det heter på svenska, har varit våran sysselsättning de senaste 5 dagarna. För ungefär en vecka sedan bestämde vi oss, som ni redan vet, för att åka till asien sedan våran bil lagt av för andra gången. Först ville vi hitta ett jobb för att dryga ut reskassan lite, så vi åkte till Childers, en liten stad 10-15 mil norr om Rainbow beach där folk sagt att man kunde få jobb. Vi gick till turistinformationen där de mycket riktigt hade en hel del information om jobb i trakten. Bland annat hade de ett nummer till en campingplats i mundubbera, som även var den lokala arbetsförmedlaren för "harvestjobs". Vi ringde och de hade inget, förutom ett jobb som 4 andra skulle få. Om de inte dök upp skulle vi kunna få det. Vi tyckte inte det lät som en jättebra deal, så vi åkte till Bundaberg för att leta lite istället.

I Bundaberg ordnar hostels jobb åt folk, och de vi ringde sa att de hade jobb åt oss om vi kom dit och sov. När vi kom dit så sa han att han kanske hade jobb, det berodde på om någon ringde dagen efter och behövde folk. Hela stället kändes rätt oseriöst och det verkade mest som att han ville att vi skulle bo där. Vi tyckte det var en ännu sämre deal så vi beslöt oss för att chansa och åka in till Mundubbera (20 mil innåt landet).

Det visade sig vara ett lyckat beslut, för när vi kom dit runt 4 så hade hon hittat jobb åt Amanda och Jana. De ville inte anställa några killar eftersom plantorna som skulle planteras var väldigt ömtåliga och alla killar är som vi vet enbart muskler i det här landet. Vi tyckte det var bra trots allt så morgonen efter åkte vi till gården ett par mil utanför staden.

När vi kom dit skulle vi börja med att flytta över kor från en hage till en annan, och det var inga som helst problem att Emil skulle jobba, det gick jättebra. Efter en timmas försök att få korna att springa åt rätt håll gav de upp och vi fick påbörja det riktiga arbetet, att plantera sparris. Det bestod i två delar: Två personer gick efter en traktor med en "planterings-maskin" och stoppade i små plantor i maskinen som sedan skulle plantera dem. Den tredje personen (Emil, eftersom män inte kan hantera små sköra plantor, utan bara tunga jobb) gick efter och planterade plantorna på riktigt, eftersom maskinen inte planterade dem utan snarare la dem på marken. Det första jobbet var stressigt, medan det andra bestod i att hela tiden stå med ryggen böjd för att sätta ner plantorna i jorden. Vi tyckte alla det var helt okej första timmen, men efter 60 000 plantor i regn (vilket resulterade i att alla hade 4 kilo lera på varje fot) var vi inte riktigt lika nöjda med arbetet.

Hursomhelst fick vi bo i ett hus ett par kilometer bort helt gratis (som hade två husgetter, den ena kelig och den andra skygg. Den senare älskade dessutom att stå på bilhuvar så vi var tvungna att ha huven öppen hela nätterna!), och vi tjänade 700$ så vi är nöjda, men det var helt klart det värsta jobbet hittills! Vi trodde aldrig att vi skulle sakna vindruvsplockningen, men så här i efterhand var det rena drömmen...

Nu är vi i Bundaberg, men vi ska snart köra ner till Brisbane där vi hoppas kunna sälja våran bil lättare.. Vi har lämnat av Jana idag eftersom hon vill fortsätta upp norrut. Hon var inte helt nöjd med vårat beslut att åka till asien... Det visade sig att hon var en extrem planeringsmänniska, så hon bröt ihop fullständigt när vi sa att vi inte hade råd att stanna i Australien.

Nästa gång vi skriver har vi förhoppningsvis bytt transportsätt från bil till buss eller flyg och är i bästa fall 3000$ rikare! Håll tummarna för oss!! :)

Kramar från asiensugna Emil & Amanda