Hallå där hemma! För mindre än en halvtimma sedan sålde vi bilen till ett irlänskt/skotskt par för 2100$. Inte riktigt de pengarna vi hoppats på från början men nu är vi i alla fall av med bilen och slipper oroa oss för den mer. De var mycket kritiska köpare och upptäckte bland annat våran oljeläcka (som vi visste om redan). Utöver den upptäckte de också att vårat spolarvatten läckte och att ena framlampan slutat fungera (vi är säkra på att den fungerade igår). Trots dessa fel ville de ha bilen, vilket inte är så konstigt så billig som den är. Slutresultat blev att vi gick ungefär 17000SEK eller 188kr per dag back på bilen under de 3 månader vi ägt bilen vilket väl ändå får anses godkänt med all den otur vi haft.
Vi känner oss i alla fall lättade över att ha rätat upp budgeten lite och nu vet vi att vi kommer klara oss i asien de två månaderna, frågan är bara om vi överlever de 2 veckorna hemma...
Planen som den ser ut nu är ytterligare 6 dagar i Brisbane på billigast möjliga hostel. Därefter flyger vi till Whitsunday coast på onsdag den 3e juni och tar båten den 5e juni vilket vi ser fram emot något oerhört. "Båten" är i själva verket ett 100 fot långt seglande paradis, med privata rum, full dykarutrustning ombord m.m. Vi ska stanna ombord 3 hela dagar och 3 nätter, och segla ut till yttre barriärrevet för ett dyk utöver de dagarna vi ska cruisa runt bland whitsunday-öarna. Förhoppningsvis blir det en fin avslutning på våran australien-resa :) Vi kommer tillbaka den 8e juni igen och flyger tillbaka ner till Brisbane den 10e. Den 12e juni går flyget mot Singapore!
kram Emil o Amanda
torsdag 28 maj 2009
lördag 23 maj 2009
Aspargus
Aspargus - eller sparris som det heter på svenska, har varit våran sysselsättning de senaste 5 dagarna. För ungefär en vecka sedan bestämde vi oss, som ni redan vet, för att åka till asien sedan våran bil lagt av för andra gången. Först ville vi hitta ett jobb för 
att dryga ut reskassan lite, så vi åkte till Childers, en liten stad 10-15 mil norr om Rainbow beach där folk sagt att man kunde få jobb. Vi gick till turistinformationen där de mycket riktigt hade en hel del information om jobb i trakten. Bland annat hade de ett nummer till en campingplats i mundubbera, som även var den lokala arbetsförmedlaren för "harvestjobs". Vi ringde och de hade inget, förutom ett jobb som 4 andra skulle få. Om de inte dök upp skulle vi kunna få det. Vi tyckte inte det lät som en jättebra deal, så vi åkte till Bundaberg för att leta lite istället.
I Bundaberg ordnar hostels jobb åt folk, och de vi ringde sa att de hade jobb åt oss om vi kom dit och sov. När vi kom dit så sa han att han kanske hade jobb, det berodde på om någon ringde dagen efter och behövde folk. Hela stället kändes rätt oseriöst och det verkade mest som att han ville att vi skulle bo där. Vi tyckte det var en ännu sämre deal så vi beslöt oss för att chansa och åka in till Mundubbera (20 mil innåt landet).
Det visade sig vara ett lyckat beslut, för när vi kom dit runt 4 så hade hon hittat jobb åt Amanda och Jana. De ville inte anställa några killar eftersom plantorna som skulle planteras var väldigt ömtåliga och alla killar är som vi vet enbart muskler i det här landet. Vi tyckte det var bra trots allt så morgonen efter åkte vi till gården ett par mil utanför staden.
När vi kom dit skulle vi börja med att flytta över kor från en hage till en annan, och det var inga som helst problem att Emil skulle jobba, det gick jättebra. Efter en timmas försök att få korna att springa åt rätt håll gav de upp och vi fick påbörja det riktiga arbetet, att plantera sparris. Det bestod i två delar: Två personer gick efter en traktor med en "planterings-maskin" och stoppade i små plantor i maskinen som sedan skulle plantera dem. Den tredje personen (Emil, eftersom män inte kan hantera små sköra plantor, utan bara tunga jobb) gick efter och planterade plantorna på riktigt, eftersom maskinen inte planterade
dem utan snarare la dem på marken. Det första jobbet var stressigt, medan det andra bestod i att hela tiden stå med ryggen böjd för att sätta ner plantorna i jorden. Vi tyckte alla det var helt okej första timmen, men efter 60 000 plantor i regn (vilket resulterade i att alla hade 4 kilo lera på varje fot) var vi inte riktigt lika nöjda med arbetet.
Hursomhelst fick vi bo i ett hus ett par kilometer bort helt gratis (som hade två husgetter, den ena kelig och den andra skygg. Den
senare älskade dessutom att stå på bilhuvar så vi var tvungna att ha huven öppen hela nätterna!), och vi tjänade 700$ så vi är nöjda, men det var helt klart det värsta jobbet hittills! Vi trodde aldrig att vi skulle sakna vindruvsplockningen, men så här i efterhand var det rena drömmen...
Nu är vi i Bundaberg, men vi ska snart köra ner till Brisbane där vi hoppas kunna sälja våran bil lättare.. Vi har lämnat av Jana idag eftersom hon vill fortsätta upp norrut. Hon var inte helt nöjd med vårat beslut att åka till asien... Det visade sig att hon var en extrem planeringsmänniska, så hon bröt ihop fullständigt när vi sa att vi inte hade råd att stanna i Australien.
Nästa gång vi skriver har vi förhoppningsvis bytt transportsätt från bil till buss eller flyg och är i bästa fall 3000$ rikare! Håll tummarna för oss!! :)
Kramar från asiensugna Emil & Amanda
att dryga ut reskassan lite, så vi åkte till Childers, en liten stad 10-15 mil norr om Rainbow beach där folk sagt att man kunde få jobb. Vi gick till turistinformationen där de mycket riktigt hade en hel del information om jobb i trakten. Bland annat hade de ett nummer till en campingplats i mundubbera, som även var den lokala arbetsförmedlaren för "harvestjobs". Vi ringde och de hade inget, förutom ett jobb som 4 andra skulle få. Om de inte dök upp skulle vi kunna få det. Vi tyckte inte det lät som en jättebra deal, så vi åkte till Bundaberg för att leta lite istället.I Bundaberg ordnar hostels jobb åt folk, och de vi ringde sa att de hade jobb åt oss om vi kom dit och sov. När vi kom dit så sa han att han kanske hade jobb, det berodde på om någon ringde dagen efter och behövde folk. Hela stället kändes rätt oseriöst och det verkade mest som att han ville att vi skulle bo där. Vi tyckte det var en ännu sämre deal så vi beslöt oss för att chansa och åka in till Mundubbera (20 mil innåt landet).
Det visade sig vara ett lyckat beslut, för när vi kom dit runt 4 så hade hon hittat jobb åt Amanda och Jana. De ville inte anställa några killar eftersom plantorna som skulle planteras var väldigt ömtåliga och alla killar är som vi vet enbart muskler i det här landet. Vi tyckte det var bra trots allt så morgonen efter åkte vi till gården ett par mil utanför staden.
När vi kom dit skulle vi börja med att flytta över kor från en hage till en annan, och det var inga som helst problem att Emil skulle jobba, det gick jättebra. Efter en timmas försök att få korna att springa åt rätt håll gav de upp och vi fick påbörja det riktiga arbetet, att plantera sparris. Det bestod i två delar: Två personer gick efter en traktor med en "planterings-maskin" och stoppade i små plantor i maskinen som sedan skulle plantera dem. Den tredje personen (Emil, eftersom män inte kan hantera små sköra plantor, utan bara tunga jobb) gick efter och planterade plantorna på riktigt, eftersom maskinen inte planterade
dem utan snarare la dem på marken. Det första jobbet var stressigt, medan det andra bestod i att hela tiden stå med ryggen böjd för att sätta ner plantorna i jorden. Vi tyckte alla det var helt okej första timmen, men efter 60 000 plantor i regn (vilket resulterade i att alla hade 4 kilo lera på varje fot) var vi inte riktigt lika nöjda med arbetet.Hursomhelst fick vi bo i ett hus ett par kilometer bort helt gratis (som hade två husgetter, den ena kelig och den andra skygg. Den
senare älskade dessutom att stå på bilhuvar så vi var tvungna att ha huven öppen hela nätterna!), och vi tjänade 700$ så vi är nöjda, men det var helt klart det värsta jobbet hittills! Vi trodde aldrig att vi skulle sakna vindruvsplockningen, men så här i efterhand var det rena drömmen...Nu är vi i Bundaberg, men vi ska snart köra ner till Brisbane där vi hoppas kunna sälja våran bil lättare.. Vi har lämnat av Jana idag eftersom hon vill fortsätta upp norrut. Hon var inte helt nöjd med vårat beslut att åka till asien... Det visade sig att hon var en extrem planeringsmänniska, så hon bröt ihop fullständigt när vi sa att vi inte hade råd att stanna i Australien.
Nästa gång vi skriver har vi förhoppningsvis bytt transportsätt från bil till buss eller flyg och är i bästa fall 3000$ rikare! Håll tummarna för oss!! :)
Kramar från asiensugna Emil & Amanda
fredag 15 maj 2009
asien! fraser! bilen!
Nu händer det grejer här så det är bäst att ni sätter er ner med en gång. Vi tar det från början:
Igår kom vi tillbaka från Fraser island, det bästa vi gjort sedan vi 
kom till australien! Helt underbart vackert, grym grupp och skitkul att köra 4wd! Vi fick tält och all utrustning från organisatören, det enda vi behövde göra var att gå och köpa mat. Vi hamnade i en fin organiserad grupp så vi köpte mat gemensamt och alla hjälpte till att laga den sedan! Första dagen var det ganska regnigt, men så fort vi kom fram till lake mkenzie slutade det. Turkost vatten som det gick att dricka, hur häftigt som helst.
Efter det åkte vi tillbaka längs med 1 mil lång sandväg genom regnskogen (emil körde hela vägen! :) ) och slog läger på stranden. Under kvällen kom det fram ett par dingos som var väldigt nyfikna (och säkert hungriga).
Sista dagen var mest en transportsträcka hem, men vi stannade vid en sjö som hade mängder med sköldpaddor. De bet Amanda i tån! Efter det stannade vi vid Eli creek, en liten bäck med 16 grader kallt vatten där vi flöt ned 200 meter i strömmen. Urvackert. På hemvägen blev vi jagade av en dingo!
Sagt och gjort, idag tog vi bilen till mekanikern kl 10 imorse för att se vad 
som var fel. Vi visste redan att vårat avgasrör hade gått av (det hängde och dinglade, 3/4 av) och att ett hjul gnisslade väldigt mycket.
Igår kom vi tillbaka från Fraser island, det bästa vi gjort sedan vi 
kom till australien! Helt underbart vackert, grym grupp och skitkul att köra 4wd! Vi fick tält och all utrustning från organisatören, det enda vi behövde göra var att gå och köpa mat. Vi hamnade i en fin organiserad grupp så vi köpte mat gemensamt och alla hjälpte till att laga den sedan! Första dagen var det ganska regnigt, men så fort vi kom fram till lake mkenzie slutade det. Turkost vatten som det gick att dricka, hur häftigt som helst.
Efter det åkte vi tillbaka längs med 1 mil lång sandväg genom regnskogen (emil körde hela vägen! :) ) och slog läger på stranden. Under kvällen kom det fram ett par dingos som var väldigt nyfikna (och säkert hungriga).Dagen efter var vi tvungna att åka kl 7 på morgonen pga av tidvattnet så vi var uppe innan 6 och fick se en otroligt vacker soluppgång. När vi packat ihop lägret åkte vi till lake wobby, som låg ett par kilometer in på ön. Sjön var vacker och sanden var ännu vackrare, den sträckte sig ända ner till havet igen och ner till sjön var det en otroligt brant backe. Där spenderade vi ett par 
timmar i solen för att sedan åka vidare uppåt. Halvvägs upp längs med fraser stannade vi m/s maheno, ett skeppsvrak som har legat där i 70 år. Väldigt välbevarat och hur häftigt som helst. Efter det åkte vi upp längst upp i norr där vi fick se en val blåsa ut luft, 
varefter vi åkte tillbaka söder ut igen för slå läger för natten i ett aborginskt läger. Nick, en aborgin som hade hand om lägret spelade digeridoo för oss och underhöll oss kvällen igenom.
timmar i solen för att sedan åka vidare uppåt. Halvvägs upp längs med fraser stannade vi m/s maheno, ett skeppsvrak som har legat där i 70 år. Väldigt välbevarat och hur häftigt som helst. Efter det åkte vi upp längst upp i norr där vi fick se en val blåsa ut luft, 
varefter vi åkte tillbaka söder ut igen för slå läger för natten i ett aborginskt läger. Nick, en aborgin som hade hand om lägret spelade digeridoo för oss och underhöll oss kvällen igenom.
Sista dagen var mest en transportsträcka hem, men vi stannade vid en sjö som hade mängder med sköldpaddor. De bet Amanda i tån! Efter det stannade vi vid Eli creek, en liten bäck med 16 grader kallt vatten där vi flöt ned 200 meter i strömmen. Urvackert. På hemvägen blev vi jagade av en dingo!Väl tillbaka på rainbow beach var någon tvungen att ta bilen till en mekaniker för att kontrollera så att allt var okej, så jag och Amanda körde. Eftersom våran egna bil gnisslat ett tag passade vi på att fråga om de kunde kontrollera vår bil dagen efter, och det var inga problem.
Sagt och gjort, idag tog vi bilen till mekanikern kl 10 imorse för att se vad 
som var fel. Vi visste redan att vårat avgasrör hade gått av (det hängde och dinglade, 3/4 av) och att ett hjul gnisslade väldigt mycket.Det visade sig att hela avgassystemet höll på att packa ihop så det behövde bytas, samt nya bromsar på höger bakhjul = summa 800$! För att summera ihop allt har vi: Köpt bilen för 3000$, reparerat den ett varv för 1200$, och nu ett andra varv för ytterligare 800$ = 5000$. Inga roliga siffror. Dessutom håller våra pengar på att ta slut efter den förra reparationen samt våra två bokningar (fraser + whitsundays), så vi började misströsta.
Så det vi gjorde var att ringa quantas och boka om våran biljett en gnutta. Nya resplanen: 
Brisbane-Sydney-Singapore 12e juni, hem med samma flyg från Singapore 17e augusti, för den helt överkomliga summan av 300$ eller 1700kr för oss båda. Så nu ska vi sälja bilen (efter att vi reparerat den) och försöka hinna med så mycket i australien som möjligt (och helst hitta ett jobb också) på en månad.
Brisbane-Sydney-Singapore 12e juni, hem med samma flyg från Singapore 17e augusti, för den helt överkomliga summan av 300$ eller 1700kr för oss båda. Så nu ska vi sälja bilen (efter att vi reparerat den) och försöka hinna med så mycket i australien som möjligt (och helst hitta ett jobb också) på en månad. Håll tummarna för oss där hemma att vi ror iland detta projekt! ;)
Kram E&A
torsdag 7 maj 2009
Fraser here we come!
Japp, nu ar det antligen dags att gora fraser island, varldens storsta sand-'o'. Vi har bott i Noosa i 3 dagar nu och imorgon ska vi ner till Brisbane igen for att hamta upp Jana, varan tyska van som vi traffade pa B&B-et i Brisbane. Efter det tankte vi aka upp till Hervey Bay och hitta den billigaste och basta 4x4 som finns. Pa Fraser maste man ha 4wd for att ta sig fram, sa antingen hyr man sig en egen eller sa hoppar man pa en guidad tur. Vi har siktet installt pa att hyra en sjalva och kora runt i 2 dagar bland sanddynerna. Efter det ska vi aka norrut mot barrierrevet och Whitsunday islands!
Vi ser bada fram emot att lamna det som borjar bli host och kora norrut mot solen och dyken! Vi vet inte riktigt vad vi hittar upp langs med kusten men vi har inget bestamt att gora sa det kan ta allt fran 2 veckor till 2 manader upp till Cairns. Vi far se hur det gar med 3 i bilen istallet for 2, vi som redan tycker det ar trangt :)
For ovrigt har vi inte upplevt Noosa speciellt mycket eftersom det aterigen har regnat ihardigt sedan vi kom hit. Av nagon anledning har vi lyckats pricka daligt vader varje gang vi kommer till nagon av de mer kanda stallena (coffs harbour, byron bay, gold coast & Noosa).
Om det blir lite battre ska vi ivag och hyra oss en riktig surfingbrada och testa innan vi aker tillbaka till campingen igen!
kramar
A & E
Vi ser bada fram emot att lamna det som borjar bli host och kora norrut mot solen och dyken! Vi vet inte riktigt vad vi hittar upp langs med kusten men vi har inget bestamt att gora sa det kan ta allt fran 2 veckor till 2 manader upp till Cairns. Vi far se hur det gar med 3 i bilen istallet for 2, vi som redan tycker det ar trangt :)
For ovrigt har vi inte upplevt Noosa speciellt mycket eftersom det aterigen har regnat ihardigt sedan vi kom hit. Av nagon anledning har vi lyckats pricka daligt vader varje gang vi kommer till nagon av de mer kanda stallena (coffs harbour, byron bay, gold coast & Noosa).
Om det blir lite battre ska vi ivag och hyra oss en riktig surfingbrada och testa innan vi aker tillbaka till campingen igen!
kramar
A & E
tisdag 5 maj 2009
On the road again
Hallå där hemma!
Nu är vi tillbaka i våran bil igen, efter en veckas jobb i Kilkivan. För 3 timmar sedan fick vi reda på att vi inte behövdes längre så nu är vi i Gympie (med andra ord, vi blev sparkade). Vi fick ingen anledning så vi kan bara gissa varför... Vi tjänade i alla fall ihop drygt 500$ (de ville bara ge oss 370 först men vi tjatade lite så fick vi 430, och vi hade lånat 100$ som de tydligen glömt bort så det blev drygt 500$ totalt) så det var okej för en veckas jobb. Vi är rätt nöjda ändå även om det inte hade skadat att få jobba en vecka till. Det var dock ett riktigt skitjobb, då de sa att vi skulle få jobba 5-6 timmar om dagen när det i själva verket alltid var minst 7-8 timmar, 7 dagar i veckan.
De hade också en extrem könsuppdelning, Amanda stod i baren eller jobbade i köket på fasta pass och Emil hade bara en fast arbetsuppgift varje dag och det var att fylla på kylrummen på morgonen. Efter det var det bara att vänta på andra uppgifter som alltid innehöll lyft i någon form. Generellt sett fanns det inte mycket av det att göra så det blev mest att gå runt och vänta på saker att göra (alla försök till egna initiativ krossades av Sandy, våran chef) och försöka hjälpa till här och där och förmodligen dög inte det...
Nu ska vi ringa våran tyska kompis Jana och se om hon vill bli upphämtad i Brisbane, annars åker vi förmodligen till Noosa Heads och Sunshine coast.
Ha det bra, kramar Amanda och Emil!
Nu är vi tillbaka i våran bil igen, efter en veckas jobb i Kilkivan. För 3 timmar sedan fick vi reda på att vi inte behövdes längre så nu är vi i Gympie (med andra ord, vi blev sparkade). Vi fick ingen anledning så vi kan bara gissa varför... Vi tjänade i alla fall ihop drygt 500$ (de ville bara ge oss 370 först men vi tjatade lite så fick vi 430, och vi hade lånat 100$ som de tydligen glömt bort så det blev drygt 500$ totalt) så det var okej för en veckas jobb. Vi är rätt nöjda ändå även om det inte hade skadat att få jobba en vecka till. Det var dock ett riktigt skitjobb, då de sa att vi skulle få jobba 5-6 timmar om dagen när det i själva verket alltid var minst 7-8 timmar, 7 dagar i veckan.
De hade också en extrem könsuppdelning, Amanda stod i baren eller jobbade i köket på fasta pass och Emil hade bara en fast arbetsuppgift varje dag och det var att fylla på kylrummen på morgonen. Efter det var det bara att vänta på andra uppgifter som alltid innehöll lyft i någon form. Generellt sett fanns det inte mycket av det att göra så det blev mest att gå runt och vänta på saker att göra (alla försök till egna initiativ krossades av Sandy, våran chef) och försöka hjälpa till här och där och förmodligen dög inte det...
Nu ska vi ringa våran tyska kompis Jana och se om hon vill bli upphämtad i Brisbane, annars åker vi förmodligen till Noosa Heads och Sunshine coast.
Ha det bra, kramar Amanda och Emil!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
